19. Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20. Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21. Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22. Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23. Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24. Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25. Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26. Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27. Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28. Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.