13. En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14. Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15. Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16. Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17. Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18. Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19. Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20. Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21. Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22. Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23. Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24. Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.