1. En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2. Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3. Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4. Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5. Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6. Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7. Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8. Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9. Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10. Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11. Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.