Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Ordspråksboken 17:15-28 Karl XII 1873 (SK73)

15. Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.

16. Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

17. En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

18. Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

19. Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

20. Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

21. En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

22. Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

23. Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

24. En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

25. En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

26. Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

27. En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

28. Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.

Läs fullständig kapitel Ordspråksboken 17