17. De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18. Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19. Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20. Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21. En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22. Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23. Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24. Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25. Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26. Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27. En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28. En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29. En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30. Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31. Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32. En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.