15. När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16. Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17. De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18. Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19. Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20. Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21. En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22. Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23. Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24. Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25. Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26. Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27. En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28. En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.