20. En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
21. Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
22. De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
23. Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
24. Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är.
25. Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
26. De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
27. Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
28. Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
29. Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
30. Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.