16. En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17. En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18. De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19. De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20. En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21. Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22. De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23. Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24. Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25. Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26. Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27. Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28. Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29. Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.