15. Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
16. En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
17. Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
18. Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
19. En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
20. De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
21. Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
22. Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
23. En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
24. En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
25. Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
26. Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
27. Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
28. På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.