1. Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
2. Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
3. Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
4. En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
5. De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
6. De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
7. De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
8. Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
9. Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
10. Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
11. Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
12. Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
13. Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
14. Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
15. Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.