8. Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9. Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10. En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11. Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12. Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13. En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14. Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15. Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16. Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17. En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18. De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19. Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20. Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21. Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.