15. Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16. Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17. En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18. De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19. Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20. Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21. Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22. En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23. De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24. Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25. Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26. Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27. Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28. Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29. Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30. Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31. Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?