1. Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2. Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3. Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4. Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5. Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6. De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7. När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8. Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9. Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10. En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11. Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12. Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13. En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14. Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15. Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16. Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.