6. Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
7. De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
8. Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
9. Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
10. Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
11. Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
12. Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.
13. Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.
14. De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.
15. Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.
16. Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.
17. Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.
18. Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.
19. Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.