5. Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.
6. Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
7. De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
8. Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
9. Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
10. Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
11. Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
12. Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.