16. Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17. Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18. Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19. Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20. Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21. Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22. Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23. Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24. Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25. Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26. Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27. När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28. Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29. Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30. Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31. Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;