Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Obadja 1:2-10 Karl XII 1873 (SK73)

2. Si, jag hafver gjort dig ringa ibland Hedningarna, och mycket föraktad.

3. Dins hjertas högmod hafver bedragit dig, efter du bor uti stenklyftor, på din höga slott, och säger i dino hjerta: Ho vill drifva mig här neder?

4. Om du än fore uppe i höjdene, lika som en örn, och gjorde ditt näste ibland stjernorna, så vill jag likväl draga dig der neder, säger Herren.

5. Om tjufvar eller förhärjare komma om nattena öfver dig, o! huru tyst skall du då varda; ja, de skola nog stjäla; och om vinhemtare öfver dig komma, så skola de icke lefva dig någon efterhemtning.

6. O! huru skola de utransaka Esau, och uppsöka hans håfvor.

7. Alle de, som i förbund med dig äro, de skola drifva dig bort utu landet; de män der du sätter din tröst till, de skola bedraga dig, och öfverfalla dig; de som äta ditt bröd, de skola förråda dig, förr än du vetst der något af.

8. Hvad gäller, säger Herren, jag skall på den tiden nederlägga de visa i Edom, och den klokhet på Esau berg.

9. Ty dine starke i Theman skola förtvifla, på det de alle skola förgås genom mord, på Esau berg.

10. För den orätts skull, som emot din broder Jacob bedrifven vardt, skall du på all skam komma, och till evig tid förlagd varda.

Läs fullständig kapitel Obadja 1