19. Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20. Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21. Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22. Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.