9. Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10. Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11. Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12. Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13. Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14. Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15. Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16. Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17. Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18. Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19. Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.