46. Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47. Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48. Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49. Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50. Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51. Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52. Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53. De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54. De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55. Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56. Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57. Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58. Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59. Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60. Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61. Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62. Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63. Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64. Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65. Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.