37. Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38. Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39. Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40. Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41. Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42. Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43. Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44. Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45. Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46. Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47. Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48. Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49. Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50. Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51. Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52. Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53. De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.