30. Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31. Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32. Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33. Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34. Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35. Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36. Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37. Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38. Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39. Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40. Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41. Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.