24. Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25. Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26. Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27. Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28. Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29. Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30. Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31. Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32. Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33. Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34. Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35. Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36. Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37. Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;