22. Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23. Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24. Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25. Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26. Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27. Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28. Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29. Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30. Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31. Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;