19. Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20. Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21. Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22. Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23. Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24. Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25. Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26. Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27. Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;