12. Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13. Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14. Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15. Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16. Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17. Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18. Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19. Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20. Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21. Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.