15. Tycker eder icke godt vara, att I tjenen Herranom, så utväljer eder i dag hvem I tjena viljen; antingen den Gud, som edre fäder tjent hafva på hinsidon älfvena, eller de Amoreers gudar, i hvilkas land I bon; men jag och mitt hus vilje tjena Herranom.
16. Då svarade folket, och sade: Bort det, att vi skulle öfvergifva Herran, och tjena andra gudar;
17. Ty Herren vår Gud hafver fört oss och våra fäder utur Egypti land, utu träldomens hus; och hafver för vår ögon gjort så stor tecken, och bevarat oss på hela vägenom, som vi dragit hafve; och ibland alla de folk, genom hvilka vi gångne äre.
18. Och Herren hafver utdrifvit för oss all de Amoreers folk, som bodde i landena; derföre vilje vi ock tjena Herranom; ty han är vår Gud.
19. Josua sade till folket: I kunnen icke tjena Herranom; ty han är en helig Gud, och en nitälskande Gud, den eder icke förlåter edor öfverträdelse och synder.
20. När I nu öfvergifven Herran, och tjenen en främmande gud, så skall han vända sig, och göra eder ondt; och förgöra eder, sedan han eder godt gjort hafver.
21. Men folket sade till Josua: Icke så, utan vi vilje tjena Herranom.
22. Då sade Josua till folket: I ären vittne öfver eder, att I hafven eder utvalt Herran, att I skolen tjena honom. Och de sade: Ja.
23. Så lägger nu ifrån eder de främmande gudar, som ibland eder äro, och böjer edor hjerta till Herran Israels Gud.
24. Och folket sade till Josua: Vi vilje tjena Herranom vårom Gud, och lyda hans röst.
25. Så gjorde Josua på den samma dagen ett förbund med folket, och satte dem lag och rätt före i Sichem.
26. Och Josua skref allt detta i Guds lagbok, och tog en stor sten, och reste honom der upp under ena ek, som var vid Herrans helgedom;
27. Och sade till allt folket: Si, denne stenen skall vara vittne emellan oss; ty han hafver hört allt Herrans tal, som han med oss talat hafver; och skall vara ett vittne öfver eder, att I edar Gud icke försaka skolen.