6. Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7. Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8. Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9. Han gör Karlavagnen (på himmelen) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10. Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11. Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12. Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13. Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14. Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15. Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.