31. Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32. Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33. Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34. Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35. Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.