24. Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25. Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26. De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27. När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28. Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29. Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30. Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31. Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32. Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33. Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34. Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35. Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.