12. Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13. Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14. Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15. Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16. Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17. Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18. Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19. Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20. Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21. Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22. Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23. När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24. Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25. Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26. De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.