11. Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12. Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13. Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14. Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15. Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16. Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17. Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18. Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19. Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.