3. Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.
4. När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.
5. Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.
6. Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.
7. Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;
8. Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.
9. Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen;
10. Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.
11. Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.
12. Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?
13. Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.
14. När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;