15. Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.
16. Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.
17. Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?
18. Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.
19. Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?
20. Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?
21. Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.