13. Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
14. Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
15. Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
16. När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
17. Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
18. Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
19. Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
20. Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
21. Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.