7. Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8. Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9. Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10. Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11. Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
12. Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
13. Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14. Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15. Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.