5. Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6. Ja, der är nu din (Guds) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7. Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8. Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9. Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.