7. Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
8. Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
9. Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
10. Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
11. Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
12. Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
13. Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
14. Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
15. Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
16. Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
17. Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
18. Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
19. Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
20. Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
21. På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.