19. Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
20. Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
21. På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
22. Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
23. Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
24. Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
25. Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
26. Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
27. Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
28. När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
29. Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?