1. Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
2. Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
3. Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
4. Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
5. Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
6. De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
7. Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
8. Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
9. Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
10. Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
11. Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
12. Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
13. Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
14. Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
15. Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
16. Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;