11. Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12. Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13. Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14. Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15. Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16. Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17. Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18. Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19. Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20. Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21. Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.