19. Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
20. Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
21. Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22. Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23. Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24. Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25. Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26. Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27. Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28. Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29. Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30. På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31. Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
32. Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.