1. Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2. Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3. Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4. Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5. Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6. Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7. Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8. Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9. Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10. Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11. Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12. Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.