31. Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
32. Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
33. Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
34. Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
35. Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
36. Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
37. Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
38. Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
39. Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
40. Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.