18. Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
19. Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
20. Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
21. Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
22. Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
23. Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
24. Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?