11. Ty det är en last och en missgerning för domarena.
12. Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
13. Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
14. Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
15. Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
16. Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
17. Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?