Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Job 3:3-23 Karl XII 1873 (SK73)

3. Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.

4. Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.

5. Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.

6. Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.

7. Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.

8. De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.

9. Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;

10. Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.

11. Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?

12. Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?

13. Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;

14. Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;

15. Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;

16. Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.

17. Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.

18. Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.

19. Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.

20. Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;

21. (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;

22. De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena;)

23. Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?

Läs fullständig kapitel Job 3