10. Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11. Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12. Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13. Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14. Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15. Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16. Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17. Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18. Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19. Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20. Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21. (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22. De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena;)