1. Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
2. Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
3. På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
4. Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
5. Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
6. Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
7. Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
8. De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
9. Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.