1. Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2. Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3. Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4. Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5. Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6. Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7. Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8. Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9. Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10. Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11. Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12. Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?